Längesedan
Nu var det allt ett tag sen jag skrev här känner jag, och jag fick lust att göra det igen.
Det jag tycker är sjukt dock, det är att det fortfarande är folk inne och läser min blogg, dagligen, även fast jag inte uppdaterar den.
Måste bara fråga, är den verkligen så intressant? Eller har ni råkat trycka i den som startsida tro? Haha
Ahaja, vad ska man skriva då? Jag vill liksom inte vara en sån som skriver; Idag har jag gjort det, igår gjorde jag det och imorgon ska jag banne mig göra det.
Jag själv gillar inte att läsa en sådan blogg, så därför tänker jag inte skriva så.
Jag vill väl mest skriva lite mer på ett personligt stadium, eller diskutera om saker jag tänker på.
Det jag allmänt tänker på nu, det är väl varför folk inte kan vara lite mer optimistiska för?
Varför går dom runt och tror hela tiden att det sämsta ska hända för?
Jag känner som så, att är man inte optimistisk, så händer det inget bra heller.
Sen så ska man väl inte gå runt och tro att allt löser sig, utan att man gör någonting själv.
Men varför inte leva efter ordspråket Carpe Diem för?
Fånga dagen, ta vara på dom små sakerna i livet. Bli glad för att någon bjuder dig på en Coca-Cola.
Bli glad för att du råkar sitta på en uteservering och solen skiner.
Jag tror att det kommer hjälpa mycket, om du känner att, det här är en dag jag vill ta vara på.
Sen så tycker jag att man ska sluta planera så himla mycket.
Allt handlar om planering, idag ska jag göra si, imorgon ska jag göra så.
Ända sedan jag slutade skolan i Juni, så har jag inte planerat någonting i princip och det har funkat utmärkt.
Det har blivit fläng här och var i Sverige, men det har ändå varit väldigt kul på vägen.
Ja, det var nog allt jag hade att skriva för den här gången. Får väl se när jag uppdaterar nästa gång!
----------------------------
Yours sincerely, Simon Hernqvist
Det jag tycker är sjukt dock, det är att det fortfarande är folk inne och läser min blogg, dagligen, även fast jag inte uppdaterar den.
Måste bara fråga, är den verkligen så intressant? Eller har ni råkat trycka i den som startsida tro? Haha
Ahaja, vad ska man skriva då? Jag vill liksom inte vara en sån som skriver; Idag har jag gjort det, igår gjorde jag det och imorgon ska jag banne mig göra det.
Jag själv gillar inte att läsa en sådan blogg, så därför tänker jag inte skriva så.
Jag vill väl mest skriva lite mer på ett personligt stadium, eller diskutera om saker jag tänker på.
Det jag allmänt tänker på nu, det är väl varför folk inte kan vara lite mer optimistiska för?
Varför går dom runt och tror hela tiden att det sämsta ska hända för?
Jag känner som så, att är man inte optimistisk, så händer det inget bra heller.
Sen så ska man väl inte gå runt och tro att allt löser sig, utan att man gör någonting själv.
Men varför inte leva efter ordspråket Carpe Diem för?
Fånga dagen, ta vara på dom små sakerna i livet. Bli glad för att någon bjuder dig på en Coca-Cola.
Bli glad för att du råkar sitta på en uteservering och solen skiner.
Jag tror att det kommer hjälpa mycket, om du känner att, det här är en dag jag vill ta vara på.
Sen så tycker jag att man ska sluta planera så himla mycket.
Allt handlar om planering, idag ska jag göra si, imorgon ska jag göra så.
Ända sedan jag slutade skolan i Juni, så har jag inte planerat någonting i princip och det har funkat utmärkt.
Det har blivit fläng här och var i Sverige, men det har ändå varit väldigt kul på vägen.
Ja, det var nog allt jag hade att skriva för den här gången. Får väl se när jag uppdaterar nästa gång!
----------------------------
Yours sincerely, Simon Hernqvist
