Mardröm

Hej, kom och rädda mig ifrån denna fruktansvärda huvudvärk. Jag orkar inte! Somnade väl runt halv åtta, åtta imorses och vaknade runt 4. Dock vaknade jag bara för att jag hade en sån jävla jobbig mardröm, det är ju i och för sig ingen utav er som kommer tycka att den var jobbig då men, plus att den är helt skruvad. Men jag ska förklara ändå!

Allt börjar med att jag är på väg hem till Angelica (en gammal barndomskompis) för att ta en kopp kaffe och prata allmän skit. När jag väl har kommit dit, så ser jag att det inte är samma hus dom bor i längre, utan dom har flyttat. Plötsligt så inser jag att det är ju därför jag är där, så jag går in i deras "nya hus" (tro mig, det var fruktansvärt likt deras gamla). Där inne träffar jag Angelica, och ser till min fasa att hon har fått hur många nya ormar som helst (jag har ormfobi som heter duga, så att ni vet). Efter en stund så ser jag liksom att hon har fler ormar än vad hon har terrarium, så att det är massor av ormar som inte är instängda. Så jag börjar få panik och springer runt som en galning och försöker hitta ett ställe som det inte är en orm på, men vart jag än kollar så är det ormar där. Det värsta är att jag inte ser dom innan, utan jag ser dom när jag vrider på huvudet åt något håll, och då är dom så närma så att jag blir livrädd (jag har funderat på det, om folk ser mig när jag drömmer dom här mardrömarna så måste dom tro att jag håller på att dö, för det känns som att jag får en hjärtattack varje gång jag ser dom). Tillslut så kommer jag in i deras vardagsrum och tror att jag är säker. Till min fasa ser jag "Naga" (hennes största orm i verkligheten), men jag tänker att "Naga" inte är så farlig, för att henne känner jag ju. Vänder bort huvudet, och kollar tillbaka. Jag har nog aldrig sett en större orm kan jag lova, den var så fruktansvärt stor! Jag börjar springa och hoppar ner fyra våningar ner för trapporna, och jag vet att jag är i trapporna men helt plötsligt så har det ändrats till Angelicas rum, varpå hon kommer nerspringandes och ber om ursäkt och bäddar ner mig. Äntligen i säkerhet tänker jag och lägger mig för att sova. Då får jag en krypande känsla i nacken, och känner att någonstans härinne så borde det ju finnas en orm, det är ju ändå hennes rum? Jag vänder mig om och ser alltså en orm ungefär två centimeter ifrån mitt ansikte! Då vaknade jag med ett ryck kan jag ju säga.

Nepp, nu är det dags att sluta. Ska försöka mig ut och äta med Marcus. Får se vad det blir för gott, antar att det blir McDonalds nu eftersom att det har kommit BigTasty igen (Marcus slutade äta där när dom slutade med BigTasty).

------------------------
Yours sincerely, Simon Hernqvist

Kommentarer
Postat av: Tösasnodden

Jodu det var väl en dröm att minnas, vi med glädje, dock inte du förstår jag! Kram

2008-11-30 @ 18:26:28
URL: http://carolaeriksson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0